Det turkosa trähuset i Hagalund fångar allas uppmärksamhet! Idag är det ett levande museum som berättar om konstnären som bodde där – och varför just hans hem har blivit museum som besöks av människor från när och fjärran.
Olle Olsson lade tidigt till ”Hagalund” i sin signatur för att visa stolthet för varifrån han kom. I sina målningar månade han om att visa en annan bild av Hagalund än den som var vanligt förekommande i dåtidens tidningar och media. Tack vare hans konst och opinionsbildning, bevarades kvarteret där Olle Olsson-Hagalundmuseet står kvar.
Olle Olsson föddes som enda barnet i en kärleksfull familj. Han ritade, sjöng och spelade fotboll, men skolan intresserade honom inte särskilt. Olle bodde kvar hemma och försörjde sig på ströjobb i sin ungdom (som kontorist vid järnvägen och som dekormålare). Han prövade på att gå i målarskola, men slutade eftersom ”känslan” var det viktiga, och den kunde ingen lära honom.
Först efter att han fyllt trettio år blev han ”upptäckt” på en utställning för unga målare. Nu kunde han äntligen börja försörja sig som konstnär. Hans konst blev allt friare och mer färgrik och personlig med åren. ”Jag är naivist för att behålla min barndoms syn på tingen”. Men Olle kallade sig ogärna konstnär, eller sitt skapande för konst. ”Det jag målar är inte konst, men det är Olsson”. Han målade långsamt, och utan att någon såg på. ”Allt vackert ska mogna långsamt” sa han, och jämförde det med en blomma som måste få växa i sin egen takt och slå ut när det var dags.
Olle Olsson reste en del, representerade Sverige på Venedigbiennalen 1942, tyckte mycket om Paris och Köpenhamn, men längtade alltid tillbaka till sitt älskade Hagalund, var i världen han än befann sig.
Han bodde i Hagalund hela sitt liv; föddes och växte upp i det hus hans morfar hade byggt i slutet av 1800-talet. Han skulle så småningom bilda egen familj där; frun Maja och dottern Lena.
Varmt välkomna!
Madeleine Karlsson & Bengt Witting